Puno

Val framme i blev vi hamtade av Sr. Lino "var man i Puno". Vi blev skjutsade av honom till hotellet dar vi hade ett rum reserverat. Lino var en riktig entrepenor skulle det visa sig. Vi fick aldrig riktigt klart for oss vem han jobbade for men han var onekligen spindeln i natet. Han fixade hotell, gav erbjudande om resa till Islas Flotantes (de flytande oarna), resa vidare till Cusco "muy economico, muy turistico". Vi beslutade oss for att anta erbjudandet om resa till Islas Uros och Taquila till dagen darpa. Nar vi hade installerat oss pa vart rum drog vi ut pa stan for att kolla laget. Puno kallas ibland for de folkloriska festivalernas huvudstad och visst pagick det festival medan vi var dar! Vi fattade aldrig riktigt vilken festival det var som vi bevittnade men varje dag, bade dag- och kvallstid drog festivalstag med utkladda man, kvinnor och barn genom gatorna ackompanjerade av orkestrar. Det var riktigt roligt att se. Utstyrslarna var ofta valdigt fargglada och extravaganta. Markligt nog sag en del kostymer nastan kinesiskinspirade men drakliknande masker. Pa kvallarna fylldes gatorna av folk som festade loss och dansade mer eller mindre berusade i festivaltagens folje. Vissa grupper i tagen var mer imponerande an andra och jag misstanker starkt att dans- och snagformagan i de flesta fall berodde pa mangden alkohol i deltagarnas blodomlopp.

Vi var aterigen tvugna att ga ocj lagga oss ratt tidigt eftersom vi skulle bli upphamtade vid sjutiden nasta dag for att ta batturen ut pa Titicacasjon. Det var en fin dag for en battur och jag vra glad over att komma ut "till havs" igen. Det fanns en hel del andra turistbatar som skulle ut pa samma tur. Vi klev ombord pa var bat tillsammans med vara medresenarer. Nar vi fatt vara platser och slagit oss ner kom en luggsliten man inhastandes i baten. Han saknade flera tander och hade en illa klippt hockeyfrilla. Mannen, som var var guide, presenterade sig och var rutt pa spanska och engelska. Senare forstod vi att haninte bara var guide utan aven den som holl i tradarna vad gallde hela turen och upplagget. Sakert en mycket god van till Sr. Lino. Hur som helst vart forsta mal var Islas Flotantes som bebos av Urosfolket. Det tog ett bra tag innan vi kom fram men det var skont att njuta av omgivningarna och utsikten fran batens tak. Titicacasjon ar verkligen gigantisk. Val framme vid en av de flytande oarna fick vi ga av och mottes av ons befolkning som alla stod uppradade for att skaka hand med oss gringos. Det kandes surrealistiskt att ga runt dar och kolla in i deras sma vassbyggda hyddor, fotografera dem och deras barn. Det ar ingen overdrift att havda att oarna och deras folk har blivit overexploaterade och man undrar hur mycket Urosfolket far ut av dessa horder av turister och hur mycket som gar till mellanhander. Det var ratt haftigt att besoka oan anda. Oarna ar alltsa flytande, byggda av vass. Vi fick berattat for oss att Urosfolket kom fran jungeln fran borjan men att de av nagon anledning drog sig mot bergen och fann Titicacasjon langs vilkens strander de bosatte sig. Nar senare Inkafolket och andra borjade befolka omradet byggde Urosindianerna oarna for att komma undan fran dem. Val isolerade mitt ute i sjon kunde de klara sig pa fiske och vass. Valdigt markligt. Vi fick aven chansen att fardas fran en av oarna till en annan med en av de karakteristiska vassbatarna. Dessa anvands ett visst antal veckor tills de inte ar sjodugliga langre, da dras de upp pa land och man odlar potatis i dem(!). Kvinnorna pa oarna salde diverse hantverk och jag kopte mig tva stycken maracasar formade som faglar. Tankte att de pengarna gar ju i alla fall direkt till dem. Det var lustigt att se hur tradition motte modern teknik i en av hyddorna dar familjen hade en TV som drevs av solceller. Nar vi hade tagit farval av Urosfolket styrde baten mot Isla Taquile, en 7 km lang o som har varit bebodd i tusentals ar. Folket pa on talar Quechua som ar ett indiansprak. Vi blev avslappta vid en brygga pa ena sidan av on for att sedan ga mot huvud plazan. On var verkligen helt fantastisk. Gron och frodig med massa sma hus har och dar. Odlingar klattrade upp for sidorna som var branta. Far strosade runt och brakte. Det var verkligen en sagoo. Det luktade ocksa helt fantastiskt av alla orter som vaxte i tradgardarna. Vi gick langs den stenbelsgda vagen som stretade uppat och bortat. Eftersom vi befann oss pa ratt hog hojd (ca 3500 m) var det en inte helt latt promenad och vi fick ta en del pauser. Val framme pa torget stotte vi pa nagra man som var kaldda i farglada mossor som nastan sag ut som gamaldags sovhattor. Denna kladsel ar traditionell for Taquiles man. De som ar ogifta har ett vitt parti i mitten av mossan medan de gifta mannens mossor ar helt tackta av monster. Kvinnorna bar svarta sjalar over huvudet for att skydda sig mot solen. Det fanns, fick vi forklarat for oss, valdigt manga regler for hur kvinnorna fick och skulle bete sig. En kvinna ska exempelvis ga bakom sin man eftersom mannen "leder" kvinnan genom livet. Inte lika skarmigt som deras fargglada klader alltsa... Vi at lunch pa en liten restaurang (som verkade vara agd av var kare guide som visade sig mindre mindre trevlig och mer och mer som en idiot) och gick runt lite mer och tittade pa det lokala hantverket i en kooperativt driven marknad. Utsikten fran torget ut mot sjon var otrolig. Sen var det dags att bege sig tillbaka till baten som lag vid hamnen en bit bort. Det blev annu en anstrangande promenad via en trappa som sluttade dramatiskt nerat. Medan vi turister pustande och flamtande sakta men sakert tog oss ner for trapporna sprang ons pojkar forbi oss. Men trots vara modor hade vi det inte namnvart lika jobbigt som den mycket tjocke mannen fran Lima som tillhorde vart sallskap. Nar alla andra hade kommit ner for trapporna den stackers mannen knappt kommit halvvags ner. Vi fick sitta och vanta pa honom i ytterligare 40 min innan han var vid baten. Vid det laget var jag extremt trott och borjade verkligen kanna att solen hade tagit under dagen. Jag hade glomt att anvanda sollotion! Solen tar mycket mer pa sa hog hojd och precis som vantat sa var jag illrod i fejjan nar jag kollade mig i spegeln. Turen tillbaka till Puno tog over tva timmar och vi var framme langt efter beraknad ankomsttid pa grund av den tjocke mannen.. Val framme gick vi och kakade pizza. Det var tankt att vi skulle ga ut och festa men eftersom jag var brand och hade solsting var jag helt slut och ville bara ga och lagga mig tidigt.

Sondag och var forsta "lediga" dag pa lange. Vi hade inget inplanerat och jag vaknade innan Tim som inte var suge pa att ata frukost. Jag tog en bok med mig och gick till Rico's Pan nagra gator bort for att fa nagot i magen. Det var en fantastisk dag med stralande sol. Pa veg tillbaka till hotellet for att mota Tim gick jag igenom marknaden dar det slades frukt, kott, fisk mm. Pa overvaningen fanns, som pa sa manga av perus staders markander, bas dar det saldes farskpressad juice och mat. Perfekt for lunchen! Vi strosade runt lite i stan innan vi gick och at lunch pa marknaden, truchas fritas som vanligt. Varfor envisas peruanerna med att antingen steka eller fritera all mat? Efter lunchen promenerade vi nerat hamnen. Det pagick en marknad langs gatorna dar det saldes allt fran mat och frukt till begagnade kretskort och klockor. Fullt med manniskor overallt. Nere vid hamnen var det ocksa full aktivitet. Ett litet tivoli var uppstallt langs vattnet och i den lilla avskilda vattenpoolen narmast land kunde man hyra trampbatar i diverse former och farger. Klart vi skulle aka bat! Vi valde en som hade formen av tva svanar, man har val klass. Tjugo minuter hade vi att trampa runt. Det var dock inte riktigt lika roligt som det sag ut och just var bar var svarstyrd och svartrampad men det var vart det! Svettiga och varma efter trampandet satte vi oss vid en av de manga provisoriska serveringarna uppstallda en bit bort for att avnjuta en kanna lemonad. Sen tvingade jag met Tim pa den lokala hantverksmarknaden som lag brevid. Vi tog en cykeltaxi tillbaka till Plaza de Armas. Den heroiske cykelforaren jobbade pa bra uppfor backen och jag var imponerad av att han forsokte halla en konversation med oss samtidigt som han trampade. Resten av dagen agnade vi oss at att driva omkring , sitta pa internetcafe, lasa bocker och slutligen ata middag pa en jattemysig restaurang som vi rakade trilla pa. Efter det begav vi oss tillbaka till hotellet dar vi satt och vantade ut tiden till dess att vi skulle till busstationen for att ta oss till Cusco. Det skulle komma att bli en laaang natt.