Cusco

Vi hade uppenbarligen inte helt koll pa hur lang tid det skulle ta att komma fram till Cusco med bussen. Efter att ha skumpat fram pa vagarna i ungefar sex timmar var vi framme. Varken jag eller Tim hade fatt mycket somn och vi var ratt slitna. Nar vi fatt vara ryggsackar och kommit in i vantesalen var klockan ungefar fyra. Eftersom vi inte visste nar det hostel vi hade siktat in oss pa hade oppet for incheckning och vi inte ville sitta och vanta ute pa gatan bestamde vi oss for att vanta ut tiden i bussvantesalen. Efter tva langa timmar (hann lasa ut en bok) fick det vara nog. Jag ville hitta en sang och antligen fa sova! Vi tog en taxi, chaffisen verkade ha koll pa hostelet. Nar vi kom fram fann vi tva ratt berusade personer som motte soluppgangen i den branta backen i vars slut hostel Loki befann sig. Vi farsod att vi nog hade kunnat aka dit pa en gang nar vi kom till Cusco da Loki ar ett riktigt vattenhal for backpackers som vill festa hela natten. Vi kom in genom porten (som hade en egen vakt) och fick vart rum. En sovsal med tio sangar men det kandes som himmelriket just da. Antligen lite somn i en riktig sang.

Loki visade sig vara ett bra tillhall for oss under var tid i Cusco. Byggnaden var perfekt for ett hostel for backpackers. Den till synes blugsamma porten i vaggen doljde ett "hus" med tva innergardar, den ena med hangmattor. Jag vet inte hur manga sovsalar den rymde men mycket folk var det i alla fall. Det fanns ett allrum med datorer och en bar dar man kunde bestalla bade mat och dryck. Fran allrummet hade man en utmarkt utsikt over hela Cusco! De som jobbade i baren var ocksa backpackers som valt att stanna ett tag och det arrangerades vandringar och mounten bikeresor till Machu Picchu med mera med mera. Med andra ord sa behovde man aldrig lamna Loki om man inte promt skulle se nagot annat an andra backpackers som (liksom jag) oftast inte kunde sa mycket spanska..

Cusco var valdigt trevligt. Det var skont att komma dit och traffa folk och ga runt och strosa i stan och se pa de manga vackra kyrkorna och ruinerna i narheten som var fran inkatiden. En annan hojdpunkt var (som alltid) den lokala marknaden som bjod bade pa billiga maltider, frukt, kryddor, hantverk och sjalvfallet kottsektionen som jag tvingade mig sjalv att passera nagra ganger. Det ar helt absurt att se allt fran kycklingfotter, testiklar, klovar till hela mular (alltsa bokstavligen talat en komule avhuggen) och skalade grodor. Ingenting far ga till spillo och man kan faktiskt laga soppa pa allt. Vadret i Cusco var ganska varierande och det regnade en del och var ratt kallt ibland men det gjorde inget.

Vi bokade en trek till Salkantay och Machu Picchu for fem dagar och ansag att vi fick ett riktigt bra pris. Tva brittiska killar som bodde i var sovsal och som begav sig av pa sin vandring, som inneholl samma saker som varan, betalade nastan det dubbla priset! Det gallde verkligen att kolla med olika resebyraer och det fanns sakert de som fick sin trekking billigare an vi ocksa. Dagen innan vi skulle bege oss till Mollepata, byn dar var vandring skulle borja, bestamde vi oss for att hitta en vag upp till Jesusstatyn som ligger pa ett av bergen som omger Cusco. Vi traskade forbi Plaza del Armas upp till det mysiga lilla torget San Blas och vidare uppat. Det blev en ratt lang och svettig promenad men det var ratt val vart det for att fa se utsikten over staden och se lite hur det sag ut i utkanterna och inte bara det valpolerade centrumet. Pa vag ner rakade vi snubbla pa annu fler sevardigheter namligen ruiner fran inkaperioden. Det var ratt mycket turister dar men vi kunde inte komma in da vinte hade nagra biljetter. Vi gick nerfor berget langs den stenbelagda gangen och fick roa oss med att fotografera ett lamadjur. Nar vi kom ner markte vi att det fanns en biljettkontroll dar ocksa, vi hade lurat systemet (lite atminstone).

Jag hade borjat kanna av mina fotleder lite under var vandring upp till statyn. "Skulle vara sa jakla typiskt om jag stukade foten nu lagom till vandringen" sa jag. Det skulle jag inte ha gjort. Nar jag klockan fyra pa fredagmorgonen somndrucken stapplade nerfor trapporna pa hostelet med min stora rycksack for att lamna den for forvaring under tiden vi var borta trampade jag snett och foll. En av de snalla hostelvardarna liondade min fot med gaslinda men det gjorde satans ont. Till raga pa allt var jag inte helt okej i magen for att uttrycka det milt och jag var inte direkt pa topp nar var guide Carlos kom och hamtade oss. Haltande nerfor backen som ledde fran Loki och sen in i minibussen dar vara medvandrare satt och vantade. Det var redan fullt i bussen och alla halsade lite lamt pa varandra. Resan skulle ta nagon timme eller sa. Jag lutade huvudet mot rutan for att forsoka sova (vilket ar svart nar ens huvud dunkar mot rutan i en minibuss som kryssar fram i ratt hog hastighet i bergen i Peru). Foten bultade och magen varkte. Min enda tanke just da var hur ska det har ga till?