Vi hade uppenbarligen inte helt koll pa hur lang tid det skulle ta att komma fram till Cusco med bussen. Efter att ha skumpat fram pa vagarna i ungefar sex timmar var vi framme. Varken jag eller Tim hade fatt mycket somn och vi var ratt slitna. Nar vi fatt vara ryggsackar och kommit in i vantesalen var klockan ungefar fyra. Eftersom vi inte visste nar det hostel vi hade siktat in oss pa hade oppet for incheckning och vi inte ville sitta och vanta ute pa gatan bestamde vi oss for att vanta ut tiden i bussvantesalen. Efter tva langa timmar (hann lasa ut en bok) fick det vara nog. Jag ville hitta en sang och antligen fa sova! Vi tog en taxi, chaffisen verkade ha koll pa hostelet. Nar vi kom fram fann vi tva ratt berusade personer som motte soluppgangen i den branta backen i vars slut hostel Loki befann sig. Vi farsod att vi nog hade kunnat aka dit pa en gang nar vi kom till Cusco da Loki ar ett riktigt vattenhal for backpackers som vill festa hela natten. Vi kom in genom porten (som hade en egen vakt) och fick vart rum. En sovsal med tio sangar men det kandes som himmelriket just da. Antligen lite somn i en riktig sang.
Loki visade sig vara ett bra tillhall for oss under var tid i Cusco. Byggnaden var perfekt for ett hostel for backpackers. Den till synes blugsamma porten i vaggen doljde ett "hus" med tva innergardar, den ena med hangmattor. Jag vet inte hur manga sovsalar den rymde men mycket folk var det i alla fall. Det fanns ett allrum med datorer och en bar dar man kunde bestalla bade mat och dryck. Fran allrummet hade man en utmarkt utsikt over hela Cusco! De som jobbade i baren var ocksa backpackers som valt att stanna ett tag och det arrangerades vandringar och mounten bikeresor till Machu Picchu med mera med mera. Med andra ord sa behovde man aldrig lamna Loki om man inte promt skulle se nagot annat an andra backpackers som (liksom jag) oftast inte kunde sa mycket spanska..
Cusco var valdigt trevligt. Det var skont att komma dit och traffa folk och ga runt och strosa i stan och se pa de manga vackra kyrkorna och ruinerna i narheten som var fran inkatiden. En annan hojdpunkt var (som alltid) den lokala marknaden som bjod bade pa billiga maltider, frukt, kryddor, hantverk och sjalvfallet kottsektionen som jag tvingade mig sjalv att passera nagra ganger. Det ar helt absurt att se allt fran kycklingfotter, testiklar, klovar till hela mular (alltsa bokstavligen talat en komule avhuggen) och skalade grodor. Ingenting far ga till spillo och man kan faktiskt laga soppa pa allt. Vadret i Cusco var ganska varierande och det regnade en del och var ratt kallt ibland men det gjorde inget.
Vi bokade en trek till Salkantay och Machu Picchu for fem dagar och ansag att vi fick ett riktigt bra pris. Tva brittiska killar som bodde i var sovsal och som begav sig av pa sin vandring, som inneholl samma saker som varan, betalade nastan det dubbla priset! Det gallde verkligen att kolla med olika resebyraer och det fanns sakert de som fick sin trekking billigare an vi ocksa. Dagen innan vi skulle bege oss till Mollepata, byn dar var vandring skulle borja, bestamde vi oss for att hitta en vag upp till Jesusstatyn som ligger pa ett av bergen som omger Cusco. Vi traskade forbi Plaza del Armas upp till det mysiga lilla torget San Blas och vidare uppat. Det blev en ratt lang och svettig promenad men det var ratt val vart det for att fa se utsikten over staden och se lite hur det sag ut i utkanterna och inte bara det valpolerade centrumet. Pa vag ner rakade vi snubbla pa annu fler sevardigheter namligen ruiner fran inkaperioden. Det var ratt mycket turister dar men vi kunde inte komma in da vinte hade nagra biljetter. Vi gick nerfor berget langs den stenbelagda gangen och fick roa oss med att fotografera ett lamadjur. Nar vi kom ner markte vi att det fanns en biljettkontroll dar ocksa, vi hade lurat systemet (lite atminstone).
Jag hade borjat kanna av mina fotleder lite under var vandring upp till statyn. "Skulle vara sa jakla typiskt om jag stukade foten nu lagom till vandringen" sa jag. Det skulle jag inte ha gjort. Nar jag klockan fyra pa fredagmorgonen somndrucken stapplade nerfor trapporna pa hostelet med min stora rycksack for att lamna den for forvaring under tiden vi var borta trampade jag snett och foll. En av de snalla hostelvardarna liondade min fot med gaslinda men det gjorde satans ont. Till raga pa allt var jag inte helt okej i magen for att uttrycka det milt och jag var inte direkt pa topp nar var guide Carlos kom och hamtade oss. Haltande nerfor backen som ledde fran Loki och sen in i minibussen dar vara medvandrare satt och vantade. Det var redan fullt i bussen och alla halsade lite lamt pa varandra. Resan skulle ta nagon timme eller sa. Jag lutade huvudet mot rutan for att forsoka sova (vilket ar svart nar ens huvud dunkar mot rutan i en minibuss som kryssar fram i ratt hog hastighet i bergen i Peru). Foten bultade och magen varkte. Min enda tanke just da var hur ska det har ga till?
torsdag 12 mars 2009
tisdag 17 februari 2009
Puno
Val framme i blev vi hamtade av Sr. Lino "var man i Puno". Vi blev skjutsade av honom till hotellet dar vi hade ett rum reserverat. Lino var en riktig entrepenor skulle det visa sig. Vi fick aldrig riktigt klart for oss vem han jobbade for men han var onekligen spindeln i natet. Han fixade hotell, gav erbjudande om resa till Islas Flotantes (de flytande oarna), resa vidare till Cusco "muy economico, muy turistico". Vi beslutade oss for att anta erbjudandet om resa till Islas Uros och Taquila till dagen darpa. Nar vi hade installerat oss pa vart rum drog vi ut pa stan for att kolla laget. Puno kallas ibland for de folkloriska festivalernas huvudstad och visst pagick det festival medan vi var dar! Vi fattade aldrig riktigt vilken festival det var som vi bevittnade men varje dag, bade dag- och kvallstid drog festivalstag med utkladda man, kvinnor och barn genom gatorna ackompanjerade av orkestrar. Det var riktigt roligt att se. Utstyrslarna var ofta valdigt fargglada och extravaganta. Markligt nog sag en del kostymer nastan kinesiskinspirade men drakliknande masker. Pa kvallarna fylldes gatorna av folk som festade loss och dansade mer eller mindre berusade i festivaltagens folje. Vissa grupper i tagen var mer imponerande an andra och jag misstanker starkt att dans- och snagformagan i de flesta fall berodde pa mangden alkohol i deltagarnas blodomlopp.
Vi var aterigen tvugna att ga ocj lagga oss ratt tidigt eftersom vi skulle bli upphamtade vid sjutiden nasta dag for att ta batturen ut pa Titicacasjon. Det var en fin dag for en battur och jag vra glad over att komma ut "till havs" igen. Det fanns en hel del andra turistbatar som skulle ut pa samma tur. Vi klev ombord pa var bat tillsammans med vara medresenarer. Nar vi fatt vara platser och slagit oss ner kom en luggsliten man inhastandes i baten. Han saknade flera tander och hade en illa klippt hockeyfrilla. Mannen, som var var guide, presenterade sig och var rutt pa spanska och engelska. Senare forstod vi att haninte bara var guide utan aven den som holl i tradarna vad gallde hela turen och upplagget. Sakert en mycket god van till Sr. Lino. Hur som helst vart forsta mal var Islas Flotantes som bebos av Urosfolket. Det tog ett bra tag innan vi kom fram men det var skont att njuta av omgivningarna och utsikten fran batens tak. Titicacasjon ar verkligen gigantisk. Val framme vid en av de flytande oarna fick vi ga av och mottes av ons befolkning som alla stod uppradade for att skaka hand med oss gringos. Det kandes surrealistiskt att ga runt dar och kolla in i deras sma vassbyggda hyddor, fotografera dem och deras barn. Det ar ingen overdrift att havda att oarna och deras folk har blivit overexploaterade och man undrar hur mycket Urosfolket far ut av dessa horder av turister och hur mycket som gar till mellanhander. Det var ratt haftigt att besoka oan anda. Oarna ar alltsa flytande, byggda av vass. Vi fick berattat for oss att Urosfolket kom fran jungeln fran borjan men att de av nagon anledning drog sig mot bergen och fann Titicacasjon langs vilkens strander de bosatte sig. Nar senare Inkafolket och andra borjade befolka omradet byggde Urosindianerna oarna for att komma undan fran dem. Val isolerade mitt ute i sjon kunde de klara sig pa fiske och vass. Valdigt markligt. Vi fick aven chansen att fardas fran en av oarna till en annan med en av de karakteristiska vassbatarna. Dessa anvands ett visst antal veckor tills de inte ar sjodugliga langre, da dras de upp pa land och man odlar potatis i dem(!). Kvinnorna pa oarna salde diverse hantverk och jag kopte mig tva stycken maracasar formade som faglar. Tankte att de pengarna gar ju i alla fall direkt till dem. Det var lustigt att se hur tradition motte modern teknik i en av hyddorna dar familjen hade en TV som drevs av solceller. Nar vi hade tagit farval av Urosfolket styrde baten mot Isla Taquile, en 7 km lang o som har varit bebodd i tusentals ar. Folket pa on talar Quechua som ar ett indiansprak. Vi blev avslappta vid en brygga pa ena sidan av on for att sedan ga mot huvud plazan. On var verkligen helt fantastisk. Gron och frodig med massa sma hus har och dar. Odlingar klattrade upp for sidorna som var branta. Far strosade runt och brakte. Det var verkligen en sagoo. Det luktade ocksa helt fantastiskt av alla orter som vaxte i tradgardarna. Vi gick langs den stenbelsgda vagen som stretade uppat och bortat. Eftersom vi befann oss pa ratt hog hojd (ca 3500 m) var det en inte helt latt promenad och vi fick ta en del pauser. Val framme pa torget stotte vi pa nagra man som var kaldda i farglada mossor som nastan sag ut som gamaldags sovhattor. Denna kladsel ar traditionell for Taquiles man. De som ar ogifta har ett vitt parti i mitten av mossan medan de gifta mannens mossor ar helt tackta av monster. Kvinnorna bar svarta sjalar over huvudet for att skydda sig mot solen. Det fanns, fick vi forklarat for oss, valdigt manga regler for hur kvinnorna fick och skulle bete sig. En kvinna ska exempelvis ga bakom sin man eftersom mannen "leder" kvinnan genom livet. Inte lika skarmigt som deras fargglada klader alltsa... Vi at lunch pa en liten restaurang (som verkade vara agd av var kare guide som visade sig mindre mindre trevlig och mer och mer som en idiot) och gick runt lite mer och tittade pa det lokala hantverket i en kooperativt driven marknad. Utsikten fran torget ut mot sjon var otrolig. Sen var det dags att bege sig tillbaka till baten som lag vid hamnen en bit bort. Det blev annu en anstrangande promenad via en trappa som sluttade dramatiskt nerat. Medan vi turister pustande och flamtande sakta men sakert tog oss ner for trapporna sprang ons pojkar forbi oss. Men trots vara modor hade vi det inte namnvart lika jobbigt som den mycket tjocke mannen fran Lima som tillhorde vart sallskap. Nar alla andra hade kommit ner for trapporna den stackers mannen knappt kommit halvvags ner. Vi fick sitta och vanta pa honom i ytterligare 40 min innan han var vid baten. Vid det laget var jag extremt trott och borjade verkligen kanna att solen hade tagit under dagen. Jag hade glomt att anvanda sollotion! Solen tar mycket mer pa sa hog hojd och precis som vantat sa var jag illrod i fejjan nar jag kollade mig i spegeln. Turen tillbaka till Puno tog over tva timmar och vi var framme langt efter beraknad ankomsttid pa grund av den tjocke mannen.. Val framme gick vi och kakade pizza. Det var tankt att vi skulle ga ut och festa men eftersom jag var brand och hade solsting var jag helt slut och ville bara ga och lagga mig tidigt.
Sondag och var forsta "lediga" dag pa lange. Vi hade inget inplanerat och jag vaknade innan Tim som inte var suge pa att ata frukost. Jag tog en bok med mig och gick till Rico's Pan nagra gator bort for att fa nagot i magen. Det var en fantastisk dag med stralande sol. Pa veg tillbaka till hotellet for att mota Tim gick jag igenom marknaden dar det slades frukt, kott, fisk mm. Pa overvaningen fanns, som pa sa manga av perus staders markander, bas dar det saldes farskpressad juice och mat. Perfekt for lunchen! Vi strosade runt lite i stan innan vi gick och at lunch pa marknaden, truchas fritas som vanligt. Varfor envisas peruanerna med att antingen steka eller fritera all mat? Efter lunchen promenerade vi nerat hamnen. Det pagick en marknad langs gatorna dar det saldes allt fran mat och frukt till begagnade kretskort och klockor. Fullt med manniskor overallt. Nere vid hamnen var det ocksa full aktivitet. Ett litet tivoli var uppstallt langs vattnet och i den lilla avskilda vattenpoolen narmast land kunde man hyra trampbatar i diverse former och farger. Klart vi skulle aka bat! Vi valde en som hade formen av tva svanar, man har val klass. Tjugo minuter hade vi att trampa runt. Det var dock inte riktigt lika roligt som det sag ut och just var bar var svarstyrd och svartrampad men det var vart det! Svettiga och varma efter trampandet satte vi oss vid en av de manga provisoriska serveringarna uppstallda en bit bort for att avnjuta en kanna lemonad. Sen tvingade jag met Tim pa den lokala hantverksmarknaden som lag brevid. Vi tog en cykeltaxi tillbaka till Plaza de Armas. Den heroiske cykelforaren jobbade pa bra uppfor backen och jag var imponerad av att han forsokte halla en konversation med oss samtidigt som han trampade. Resten av dagen agnade vi oss at att driva omkring , sitta pa internetcafe, lasa bocker och slutligen ata middag pa en jattemysig restaurang som vi rakade trilla pa. Efter det begav vi oss tillbaka till hotellet dar vi satt och vantade ut tiden till dess att vi skulle till busstationen for att ta oss till Cusco. Det skulle komma att bli en laaang natt.
Vi var aterigen tvugna att ga ocj lagga oss ratt tidigt eftersom vi skulle bli upphamtade vid sjutiden nasta dag for att ta batturen ut pa Titicacasjon. Det var en fin dag for en battur och jag vra glad over att komma ut "till havs" igen. Det fanns en hel del andra turistbatar som skulle ut pa samma tur. Vi klev ombord pa var bat tillsammans med vara medresenarer. Nar vi fatt vara platser och slagit oss ner kom en luggsliten man inhastandes i baten. Han saknade flera tander och hade en illa klippt hockeyfrilla. Mannen, som var var guide, presenterade sig och var rutt pa spanska och engelska. Senare forstod vi att haninte bara var guide utan aven den som holl i tradarna vad gallde hela turen och upplagget. Sakert en mycket god van till Sr. Lino. Hur som helst vart forsta mal var Islas Flotantes som bebos av Urosfolket. Det tog ett bra tag innan vi kom fram men det var skont att njuta av omgivningarna och utsikten fran batens tak. Titicacasjon ar verkligen gigantisk. Val framme vid en av de flytande oarna fick vi ga av och mottes av ons befolkning som alla stod uppradade for att skaka hand med oss gringos. Det kandes surrealistiskt att ga runt dar och kolla in i deras sma vassbyggda hyddor, fotografera dem och deras barn. Det ar ingen overdrift att havda att oarna och deras folk har blivit overexploaterade och man undrar hur mycket Urosfolket far ut av dessa horder av turister och hur mycket som gar till mellanhander. Det var ratt haftigt att besoka oan anda. Oarna ar alltsa flytande, byggda av vass. Vi fick berattat for oss att Urosfolket kom fran jungeln fran borjan men att de av nagon anledning drog sig mot bergen och fann Titicacasjon langs vilkens strander de bosatte sig. Nar senare Inkafolket och andra borjade befolka omradet byggde Urosindianerna oarna for att komma undan fran dem. Val isolerade mitt ute i sjon kunde de klara sig pa fiske och vass. Valdigt markligt. Vi fick aven chansen att fardas fran en av oarna till en annan med en av de karakteristiska vassbatarna. Dessa anvands ett visst antal veckor tills de inte ar sjodugliga langre, da dras de upp pa land och man odlar potatis i dem(!). Kvinnorna pa oarna salde diverse hantverk och jag kopte mig tva stycken maracasar formade som faglar. Tankte att de pengarna gar ju i alla fall direkt till dem. Det var lustigt att se hur tradition motte modern teknik i en av hyddorna dar familjen hade en TV som drevs av solceller. Nar vi hade tagit farval av Urosfolket styrde baten mot Isla Taquile, en 7 km lang o som har varit bebodd i tusentals ar. Folket pa on talar Quechua som ar ett indiansprak. Vi blev avslappta vid en brygga pa ena sidan av on for att sedan ga mot huvud plazan. On var verkligen helt fantastisk. Gron och frodig med massa sma hus har och dar. Odlingar klattrade upp for sidorna som var branta. Far strosade runt och brakte. Det var verkligen en sagoo. Det luktade ocksa helt fantastiskt av alla orter som vaxte i tradgardarna. Vi gick langs den stenbelsgda vagen som stretade uppat och bortat. Eftersom vi befann oss pa ratt hog hojd (ca 3500 m) var det en inte helt latt promenad och vi fick ta en del pauser. Val framme pa torget stotte vi pa nagra man som var kaldda i farglada mossor som nastan sag ut som gamaldags sovhattor. Denna kladsel ar traditionell for Taquiles man. De som ar ogifta har ett vitt parti i mitten av mossan medan de gifta mannens mossor ar helt tackta av monster. Kvinnorna bar svarta sjalar over huvudet for att skydda sig mot solen. Det fanns, fick vi forklarat for oss, valdigt manga regler for hur kvinnorna fick och skulle bete sig. En kvinna ska exempelvis ga bakom sin man eftersom mannen "leder" kvinnan genom livet. Inte lika skarmigt som deras fargglada klader alltsa... Vi at lunch pa en liten restaurang (som verkade vara agd av var kare guide som visade sig mindre mindre trevlig och mer och mer som en idiot) och gick runt lite mer och tittade pa det lokala hantverket i en kooperativt driven marknad. Utsikten fran torget ut mot sjon var otrolig. Sen var det dags att bege sig tillbaka till baten som lag vid hamnen en bit bort. Det blev annu en anstrangande promenad via en trappa som sluttade dramatiskt nerat. Medan vi turister pustande och flamtande sakta men sakert tog oss ner for trapporna sprang ons pojkar forbi oss. Men trots vara modor hade vi det inte namnvart lika jobbigt som den mycket tjocke mannen fran Lima som tillhorde vart sallskap. Nar alla andra hade kommit ner for trapporna den stackers mannen knappt kommit halvvags ner. Vi fick sitta och vanta pa honom i ytterligare 40 min innan han var vid baten. Vid det laget var jag extremt trott och borjade verkligen kanna att solen hade tagit under dagen. Jag hade glomt att anvanda sollotion! Solen tar mycket mer pa sa hog hojd och precis som vantat sa var jag illrod i fejjan nar jag kollade mig i spegeln. Turen tillbaka till Puno tog over tva timmar och vi var framme langt efter beraknad ankomsttid pa grund av den tjocke mannen.. Val framme gick vi och kakade pizza. Det var tankt att vi skulle ga ut och festa men eftersom jag var brand och hade solsting var jag helt slut och ville bara ga och lagga mig tidigt.
Sondag och var forsta "lediga" dag pa lange. Vi hade inget inplanerat och jag vaknade innan Tim som inte var suge pa att ata frukost. Jag tog en bok med mig och gick till Rico's Pan nagra gator bort for att fa nagot i magen. Det var en fantastisk dag med stralande sol. Pa veg tillbaka till hotellet for att mota Tim gick jag igenom marknaden dar det slades frukt, kott, fisk mm. Pa overvaningen fanns, som pa sa manga av perus staders markander, bas dar det saldes farskpressad juice och mat. Perfekt for lunchen! Vi strosade runt lite i stan innan vi gick och at lunch pa marknaden, truchas fritas som vanligt. Varfor envisas peruanerna med att antingen steka eller fritera all mat? Efter lunchen promenerade vi nerat hamnen. Det pagick en marknad langs gatorna dar det saldes allt fran mat och frukt till begagnade kretskort och klockor. Fullt med manniskor overallt. Nere vid hamnen var det ocksa full aktivitet. Ett litet tivoli var uppstallt langs vattnet och i den lilla avskilda vattenpoolen narmast land kunde man hyra trampbatar i diverse former och farger. Klart vi skulle aka bat! Vi valde en som hade formen av tva svanar, man har val klass. Tjugo minuter hade vi att trampa runt. Det var dock inte riktigt lika roligt som det sag ut och just var bar var svarstyrd och svartrampad men det var vart det! Svettiga och varma efter trampandet satte vi oss vid en av de manga provisoriska serveringarna uppstallda en bit bort for att avnjuta en kanna lemonad. Sen tvingade jag met Tim pa den lokala hantverksmarknaden som lag brevid. Vi tog en cykeltaxi tillbaka till Plaza de Armas. Den heroiske cykelforaren jobbade pa bra uppfor backen och jag var imponerad av att han forsokte halla en konversation med oss samtidigt som han trampade. Resten av dagen agnade vi oss at att driva omkring , sitta pa internetcafe, lasa bocker och slutligen ata middag pa en jattemysig restaurang som vi rakade trilla pa. Efter det begav vi oss tillbaka till hotellet dar vi satt och vantade ut tiden till dess att vi skulle till busstationen for att ta oss till Cusco. Det skulle komma att bli en laaang natt.
lördag 14 februari 2009
Arequipa - Chivay - Canyon de Colca - Arequipa
Var andra dag i Arequipa agnade vi at att kolla priser for resa till Canyon de Colca samt att ta en tur med turistbuss runt i staden. Vardinnan pa vart hotell var hjalpsam och mycket bestamd, hon ville att vi skulle kopa resa av en agentur som hon hade koll pa. Tim och jag hade redan varit ute pa stan och pratat med researangorer pa ett antal byraer och fatt ett erbjudande om en tva dagars resa for ca 100 nuevos soles. Hotellvardinnan ringde upp en kontakt och fixade sa att vi skulle fa betala samma pris fast pa den agenturen hon ville. Vi gick dit och tyckte att deras erbjudande lat bra. Sagt och gjort , resan var kopt! Pa kvallen tog vi en taxi till kopcentrumet Saga Favella for att kolla pa bio. Det blev Yes man (eller Si Señor som den heter pa spanska) med Jim Carrey. Vi hade tankt att ta ett glas efterat nar vi kom tillbaka till stan men eftersom det var ratt sent och vi skulle ga upp tidigt nasta dag sa agnade vi resten av kvallen at att kolla pa tv pa hotellet.
Morgonen darpa var det till att ga upp tidigt, packa ihop vara saker och ata frukost. Frukosten serverades pa hotellets tak och vi hade en fin utsikt over Misti som gick att se eftersom vadret var sa bra. Vi hastade i oss frukosten och gick ner for att vanta pa bussen som skulle komma och hamta upp oss. Vi satt ett bra tag i den stekande solen innan en av killarna fran hotellet kom ner och sa till oss att ga upp och vanta istallet. Vi satt val en 20 minuter till innan guiden kom och ringde pa och forde oss till bussen. Tim och jag satte oss langt bak i bussen och jag roade mig med att forsoka lista ut varifran vara medpassagerare kom ifran. Vi akte ut fran staden och var guide berattde om Arequipa, om vulkanerna mm mm. Sedan, nar alla hade plivit upplockade fran sina hotell ville hon att vi skulle presentera oss, beratta vad vi hatte, varufran vi kom och hur lange vi hade rest. Det visade sig vara en ratt blandad kompott manniskor. Nagra chilenare, en familj fran Kalifornien med rotter i Peru, ett gang britter, en polack, en kanadensisk tjej, en kille fran Nya Zeeland, tva hollandare, ett aldre par fran Sverige och sa Timpa och jag. Det var forsta gangen vi kom i kontakt med andra backpackers, de vi hade traffat ditintills var mest aldre manniskor som akte pa paketresor. Vi kande oss minst sagt som nyborjare nar de andra berattade hur lange de hade varit ute pa resande fot, vilka lander de hade besokt och hur langt de hade kvar pa sina resor. Ett brittiskt par i 30ars aldern hade resa fran Mellanamerika och nerat ocha hade resi i fam manader med tva manader kvar, den polske killen hade rest i tre manader och visste inte nar han skulle bege sig tillbaka till Europa osv osv.
Vi stannade flera ganger pa vagen upp i bergen bade for att fota lamor, alpacor, bergo och natur och for att ta en paus och dricka lite mate de coca (nagon slags te som bestar av varmt vatten och kokablad, helt legalt) som ska hjalpa mot hojdsjuka. Jag fick ratt ont i huvudet av hojden men det gick att bota med nagra huvudvarkstabletter och lite mat. Pa raststallet fanns aven mojlighet (som pa sa manga stallen har) att kopa handslojd av lokala kvinnor som salde sjapar, trojor, sockor mm i sma stand. Jag kopte en sjal stickad av alpacaull tnakte att den kunde komma val till pass eftersom det bara blev kallare och kallare. Solen ar valdigt stark eftersom man ar pa sa hog hojd men nar den gar i moln och pa kvallen blir det riktigt ruggit. Under ett av vara stopp da vi skulle ga ut och kolla pa lamorna, faren och alpacorna stotte vi pa en kvinna som holli en ca tva dagar gamal lamaunge. Alla blev i eld och lagor och ville fota, klappa och beundra denlalla krabaten. Aven jag fick halla i den. Den var otroligt sot. Den hade vit alldeles mjuk pals. Den hade svart att halla huppe sin langa hals och var inte tillrackligt stark annu. Nar jag skulle lamna over denna underbara varelse till den nya zelandske killen hande det som inte fick handa. Jag holl inte i laman tillrackligt och han fick inget bra grepp om den, den lille krumbuktde, tog ett skutt och hamnade pladask pa asfalten. Ett sus gick genom horden av bussresenarer. Jag tankte nu har vi dodat den! men det var ingen fara, den verkade helt oskadd och de andra fick chans att fotas med och halla i djuret. Jag skamdes som en hund hela vagen till Chivay..
Vi kom ner i en dal dar den lilla byn Chivay lag. Dar stanande vi far att ata lunch. Vi leddes som en farskock in pa en resteurang som serverade en buffe av diverse lokala delikatesser (bla alpacakott). Det fanns en hel del gronsaker, bade kokta och okokta och jag trotsade min radsla for magsjuka och satte i mig en hel massa (jag blev aldrig sjuk). Under lunchen fick vi chans att prata lite mer med de andra och hara om deras resor. Britterna uppfyllde alla mina fordommar... De var hogljudda och jobbiga och skrot mest om hur mycket de hade supit nar de varit i Cusco. Men det fanns manga trevliga i sallskapet ocksa saklart. Nar det var dags att betala sa upptackte vi alla att det var en ratt dyr lunch och alla forbannade sig sjalva for att inte ha letat upp nagot stalle sjalva som hade varit billigare. Vi blev skjutsade till hotellet dar vi lamnade av vara saker sedan gick farden till Chivays varma kallor dar vi skulle bada. Vadret var vid det har laget kallt och regnigt. Huttrande bytte jag om till badklader och gick i det rykande heta badet. Tim blev lite besviken pa kallornas utformning. Han hade forvantat sig mer hal i marken, varma kallor a la Island men denna kalla var mer som en pool. Vattnet innehaller mineraler som ska vara valgorande. Det kandes faktiskt riktigt skont, men det kanske mer var for att det var sa varmt och harligt. Sarskilt eftersom en viss el av poolen var under bar himmel och man kunde kanna regnet och det varma vatttnet pa samma gang. Nar jag gick upp i den kyliga luften for att duscha och byta om svartnade det dor ogonen och jag var tvungen att halla i mig i en bank for att inte tappa balansen helt. Kan vara farligt med temperaturskillnader! Efter en varm dusch kandes allt battre. Nar alla var klara skulle vi ta bussen tillbaka till hotellet. En bit pa vagen upptackte vi att tva personer saknades. Bussen backade tillbaka genom vattenpolar och lera far att mota upp de tva stackarna som var lamnade. Guiden skamdes en hel del over misstaget. Nar vi var tillbaka i byn gick jag och Tim ut far att hitta en restaurang att ata middag pa. I en grand vid torget hittade vi en liten restaurang som sag trevlig ut. Val darinne fann vi en stor familj som satt och at middag vid ett langbord. Det var bara vi oach dom och de sag farvanade och roade ut av varan ankomst. Den enda stackars servitrisen hade fullt upp med att fa ut varmratter till det stora sallskapet och vi kom lite i nadra hand. Maten var billig och helt okej. Nar vi fick den var vi tvugna att slanga i oss den illa kvickt for att hinna tillbaka till hotellet i tid for att folja med pa musik och dansshow. Det var mycket roligt att delta i. I princip vartenda turistsallskap var dar pa restaurangen for att njuta av showen. Manga at sin middag dar ocksa. Efter att servitriserna och servitorerna hade kryssat omkring bland borden som stod tatt tatt satte musiken igang. Traditionell peruansk musik med panflojter, trummor och gitarrer. Det kandes otroligt truristigt inte minst nar de tva dansarna dok upp, ikladda traditionella kalder och hattar och framforde traditionell peruansk dans. Mycket underhallande. Vid niotiden gav vi upp det hela och gick den leraig vagen tillbaka till hotellet. Det var otoligt kallt i rummet och rattt svart att somna men vi lyckades till slut efter att ha kollat pa nagra avsnitt futurama pa Timpas iPod.
Nasta morgon var vi tvugna att ga upp vid femtiden. Alla var lagom somndruckna vid frukosten. Sarskilt det gang som hade baslutat sig for att hoppa over middagen och showen for att bege sig till Chivays irlandska pub (beviset for att irlandska pubar finns overallt!). Anledningen till var tidiga avresa fran Chivay var att vadret at bast och sikten mest klar pa morgonen och formiddagen. Vi stannade i en lite by och pa nagra utsiktsplatser pa vagen till Cruz del Condor. Landskapet var helt fantastiskt. Bergigt men gront, floden rio del Colca som flot langs nere i dalen. Overallt traskade asnor, kor, far och annat boskap runt. Upp langs bergvaggarna klattrade terasserm som befolkningen odlar olika grodor bla quinoa pa, vissa hade funnits dar i arhundranden. Guiden berattade om folket som hade bott i dalen, om de som hade bott langre upp i bergen om inkfolket och om spanjorernas ankomst. Mycket intressant. Vi fick tillfalle att ga en bit upp till Cruz del Condor. Vadret var harligt och utsikten extremt haftig. Det kandes overkligt att traska omkring dar. Vi fotade en hel del och jag angrar varkligen att jag inte hade en battre kamera an min lilla digitalkamera. ALla bilder blir sa platta och gar inte verkligheten nagon rattvisa. Val frmme vid utsiktsplatsen dar man ska kunna fa syn pa kondorerna var det smockfullt med turister. Vi satt och tittade ut over bergen och det dramatiska stupet nar plotsligt nagon hojtade "condor, condor!". Alla halade fram kikare och kameror och visst dar var den, en kondor seglade grasiost runt runt runt i dalen. Vi fick manga chanser att ta foton av den maktiga fageln som verkade helt oberord av varan narvaro. Jag spanade med kikaren (tack pappa!) och kondoren var verkligt haftig att skada. Efter att ha tagit ca 10 000 foton och nagra filmer var vi tvugna att bege oss tillbaka till bussen. Vi stannade nagra ganger till innan vi var tillbaka i Chivay dar vi skulle ata lunch.
Vi slog folje med den polske killen till byns marknad dar man inte bara kunde kopa frukt, gronsaker, ra fisk och kott utan aven ata lunch vid sma kok uppstallda av kvinnor. Vid koken fanns skrangliga bord och stolar. Vi beslutade oss for att ata pa ett stalle dar huvudratten var fisk. Jag hoppade over foratten, soppa som bestod av buljong,vatten gronsaker och en stor bit lammkott. Fisken var god och prisvard minst sagt. En maltid kostade 5 nuevos soles som ar ungefar 13 svenska kronor. Efterat tog jag en farskpressad papayajuice vid ett annat stand. Det ar verkligen harligt att ata frukt har. Det finns massa for mig okanda sorter och de som aven gar att hitta hemma smakar tusen ganger battre har. Polacken var sugen pa efteratt och vi gick till ett cafe vid torget som hade jattegod tarta. Vi hade lite brattom till bussen och nar vi var en bit fran cafet kom vi pa att vi inte hade batalat for oss. Tjejen inne pa cafet verkade mycket obesvarad av detta faktum nar hon kom hasande fran baren hor att ta emot vara ursakter och pengar.
Bussturen tillbaka kandes lang och vadret var daligt aterigen. Vi forsokte sova lite men det var inte sarskilt bekvamt. Tillbaka i Arequipa lamnade vi vara saker pa hotellrummet och vilade. Tim madde inte helt prima och vi tog det lugnt resten av kvallen. Nasta morgon gick vi upp ratt tidigt igen for att ta bussen till Puno. Vi hade kopt de lite "lyxigare" biljetterna med platser pa det undre planet i bussen. Turen var mycket bekvam och det var haftigt att folja forandringen i landskapet allteftersom vi kom hogre och hogre upp. Overallt kunde man se lamadjur och annat boskap, sma kluster av halvfardiga hus, sma floder, dramatiska berg och en hel del herrelosa hundar. Till och med ute langs vagen dar det inte fanna hus eller byar pa lang vag traskade de stackarna langs vagen, raggiga och luggslitna. Pa vag till Puno passerade vi en annan stad Juliaca. Det hade regnat en hel del och vagarna i staden var overfyllda av brunt regnvatten som samlats i kratrar i vagen. Staden kandes brun och gra over huvud taget och det var skont att komma igenom den for att slutligen komma fram till Puno dar vi blev upphamtade. Det var vardinnan pa hotellet i Arequipa som hade arrangerat detta plus hotellrum i Puno. Det skulle vara festival i staden sa hotell och hostels var ratt fullbokade och vi var tacksamma for denna hjalpsamma kvinnas omsorg for oss fattiga svenska studenter.
Morgonen darpa var det till att ga upp tidigt, packa ihop vara saker och ata frukost. Frukosten serverades pa hotellets tak och vi hade en fin utsikt over Misti som gick att se eftersom vadret var sa bra. Vi hastade i oss frukosten och gick ner for att vanta pa bussen som skulle komma och hamta upp oss. Vi satt ett bra tag i den stekande solen innan en av killarna fran hotellet kom ner och sa till oss att ga upp och vanta istallet. Vi satt val en 20 minuter till innan guiden kom och ringde pa och forde oss till bussen. Tim och jag satte oss langt bak i bussen och jag roade mig med att forsoka lista ut varifran vara medpassagerare kom ifran. Vi akte ut fran staden och var guide berattde om Arequipa, om vulkanerna mm mm. Sedan, nar alla hade plivit upplockade fran sina hotell ville hon att vi skulle presentera oss, beratta vad vi hatte, varufran vi kom och hur lange vi hade rest. Det visade sig vara en ratt blandad kompott manniskor. Nagra chilenare, en familj fran Kalifornien med rotter i Peru, ett gang britter, en polack, en kanadensisk tjej, en kille fran Nya Zeeland, tva hollandare, ett aldre par fran Sverige och sa Timpa och jag. Det var forsta gangen vi kom i kontakt med andra backpackers, de vi hade traffat ditintills var mest aldre manniskor som akte pa paketresor. Vi kande oss minst sagt som nyborjare nar de andra berattade hur lange de hade varit ute pa resande fot, vilka lander de hade besokt och hur langt de hade kvar pa sina resor. Ett brittiskt par i 30ars aldern hade resa fran Mellanamerika och nerat ocha hade resi i fam manader med tva manader kvar, den polske killen hade rest i tre manader och visste inte nar han skulle bege sig tillbaka till Europa osv osv.
Vi stannade flera ganger pa vagen upp i bergen bade for att fota lamor, alpacor, bergo och natur och for att ta en paus och dricka lite mate de coca (nagon slags te som bestar av varmt vatten och kokablad, helt legalt) som ska hjalpa mot hojdsjuka. Jag fick ratt ont i huvudet av hojden men det gick att bota med nagra huvudvarkstabletter och lite mat. Pa raststallet fanns aven mojlighet (som pa sa manga stallen har) att kopa handslojd av lokala kvinnor som salde sjapar, trojor, sockor mm i sma stand. Jag kopte en sjal stickad av alpacaull tnakte att den kunde komma val till pass eftersom det bara blev kallare och kallare. Solen ar valdigt stark eftersom man ar pa sa hog hojd men nar den gar i moln och pa kvallen blir det riktigt ruggit. Under ett av vara stopp da vi skulle ga ut och kolla pa lamorna, faren och alpacorna stotte vi pa en kvinna som holli en ca tva dagar gamal lamaunge. Alla blev i eld och lagor och ville fota, klappa och beundra denlalla krabaten. Aven jag fick halla i den. Den var otroligt sot. Den hade vit alldeles mjuk pals. Den hade svart att halla huppe sin langa hals och var inte tillrackligt stark annu. Nar jag skulle lamna over denna underbara varelse till den nya zelandske killen hande det som inte fick handa. Jag holl inte i laman tillrackligt och han fick inget bra grepp om den, den lille krumbuktde, tog ett skutt och hamnade pladask pa asfalten. Ett sus gick genom horden av bussresenarer. Jag tankte nu har vi dodat den! men det var ingen fara, den verkade helt oskadd och de andra fick chans att fotas med och halla i djuret. Jag skamdes som en hund hela vagen till Chivay..
Vi kom ner i en dal dar den lilla byn Chivay lag. Dar stanande vi far att ata lunch. Vi leddes som en farskock in pa en resteurang som serverade en buffe av diverse lokala delikatesser (bla alpacakott). Det fanns en hel del gronsaker, bade kokta och okokta och jag trotsade min radsla for magsjuka och satte i mig en hel massa (jag blev aldrig sjuk). Under lunchen fick vi chans att prata lite mer med de andra och hara om deras resor. Britterna uppfyllde alla mina fordommar... De var hogljudda och jobbiga och skrot mest om hur mycket de hade supit nar de varit i Cusco. Men det fanns manga trevliga i sallskapet ocksa saklart. Nar det var dags att betala sa upptackte vi alla att det var en ratt dyr lunch och alla forbannade sig sjalva for att inte ha letat upp nagot stalle sjalva som hade varit billigare. Vi blev skjutsade till hotellet dar vi lamnade av vara saker sedan gick farden till Chivays varma kallor dar vi skulle bada. Vadret var vid det har laget kallt och regnigt. Huttrande bytte jag om till badklader och gick i det rykande heta badet. Tim blev lite besviken pa kallornas utformning. Han hade forvantat sig mer hal i marken, varma kallor a la Island men denna kalla var mer som en pool. Vattnet innehaller mineraler som ska vara valgorande. Det kandes faktiskt riktigt skont, men det kanske mer var for att det var sa varmt och harligt. Sarskilt eftersom en viss el av poolen var under bar himmel och man kunde kanna regnet och det varma vatttnet pa samma gang. Nar jag gick upp i den kyliga luften for att duscha och byta om svartnade det dor ogonen och jag var tvungen att halla i mig i en bank for att inte tappa balansen helt. Kan vara farligt med temperaturskillnader! Efter en varm dusch kandes allt battre. Nar alla var klara skulle vi ta bussen tillbaka till hotellet. En bit pa vagen upptackte vi att tva personer saknades. Bussen backade tillbaka genom vattenpolar och lera far att mota upp de tva stackarna som var lamnade. Guiden skamdes en hel del over misstaget. Nar vi var tillbaka i byn gick jag och Tim ut far att hitta en restaurang att ata middag pa. I en grand vid torget hittade vi en liten restaurang som sag trevlig ut. Val darinne fann vi en stor familj som satt och at middag vid ett langbord. Det var bara vi oach dom och de sag farvanade och roade ut av varan ankomst. Den enda stackars servitrisen hade fullt upp med att fa ut varmratter till det stora sallskapet och vi kom lite i nadra hand. Maten var billig och helt okej. Nar vi fick den var vi tvugna att slanga i oss den illa kvickt for att hinna tillbaka till hotellet i tid for att folja med pa musik och dansshow. Det var mycket roligt att delta i. I princip vartenda turistsallskap var dar pa restaurangen for att njuta av showen. Manga at sin middag dar ocksa. Efter att servitriserna och servitorerna hade kryssat omkring bland borden som stod tatt tatt satte musiken igang. Traditionell peruansk musik med panflojter, trummor och gitarrer. Det kandes otroligt truristigt inte minst nar de tva dansarna dok upp, ikladda traditionella kalder och hattar och framforde traditionell peruansk dans. Mycket underhallande. Vid niotiden gav vi upp det hela och gick den leraig vagen tillbaka till hotellet. Det var otoligt kallt i rummet och rattt svart att somna men vi lyckades till slut efter att ha kollat pa nagra avsnitt futurama pa Timpas iPod.
Nasta morgon var vi tvugna att ga upp vid femtiden. Alla var lagom somndruckna vid frukosten. Sarskilt det gang som hade baslutat sig for att hoppa over middagen och showen for att bege sig till Chivays irlandska pub (beviset for att irlandska pubar finns overallt!). Anledningen till var tidiga avresa fran Chivay var att vadret at bast och sikten mest klar pa morgonen och formiddagen. Vi stannade i en lite by och pa nagra utsiktsplatser pa vagen till Cruz del Condor. Landskapet var helt fantastiskt. Bergigt men gront, floden rio del Colca som flot langs nere i dalen. Overallt traskade asnor, kor, far och annat boskap runt. Upp langs bergvaggarna klattrade terasserm som befolkningen odlar olika grodor bla quinoa pa, vissa hade funnits dar i arhundranden. Guiden berattade om folket som hade bott i dalen, om de som hade bott langre upp i bergen om inkfolket och om spanjorernas ankomst. Mycket intressant. Vi fick tillfalle att ga en bit upp till Cruz del Condor. Vadret var harligt och utsikten extremt haftig. Det kandes overkligt att traska omkring dar. Vi fotade en hel del och jag angrar varkligen att jag inte hade en battre kamera an min lilla digitalkamera. ALla bilder blir sa platta och gar inte verkligheten nagon rattvisa. Val frmme vid utsiktsplatsen dar man ska kunna fa syn pa kondorerna var det smockfullt med turister. Vi satt och tittade ut over bergen och det dramatiska stupet nar plotsligt nagon hojtade "condor, condor!". Alla halade fram kikare och kameror och visst dar var den, en kondor seglade grasiost runt runt runt i dalen. Vi fick manga chanser att ta foton av den maktiga fageln som verkade helt oberord av varan narvaro. Jag spanade med kikaren (tack pappa!) och kondoren var verkligt haftig att skada. Efter att ha tagit ca 10 000 foton och nagra filmer var vi tvugna att bege oss tillbaka till bussen. Vi stannade nagra ganger till innan vi var tillbaka i Chivay dar vi skulle ata lunch.
Vi slog folje med den polske killen till byns marknad dar man inte bara kunde kopa frukt, gronsaker, ra fisk och kott utan aven ata lunch vid sma kok uppstallda av kvinnor. Vid koken fanns skrangliga bord och stolar. Vi beslutade oss for att ata pa ett stalle dar huvudratten var fisk. Jag hoppade over foratten, soppa som bestod av buljong,vatten gronsaker och en stor bit lammkott. Fisken var god och prisvard minst sagt. En maltid kostade 5 nuevos soles som ar ungefar 13 svenska kronor. Efterat tog jag en farskpressad papayajuice vid ett annat stand. Det ar verkligen harligt att ata frukt har. Det finns massa for mig okanda sorter och de som aven gar att hitta hemma smakar tusen ganger battre har. Polacken var sugen pa efteratt och vi gick till ett cafe vid torget som hade jattegod tarta. Vi hade lite brattom till bussen och nar vi var en bit fran cafet kom vi pa att vi inte hade batalat for oss. Tjejen inne pa cafet verkade mycket obesvarad av detta faktum nar hon kom hasande fran baren hor att ta emot vara ursakter och pengar.
Bussturen tillbaka kandes lang och vadret var daligt aterigen. Vi forsokte sova lite men det var inte sarskilt bekvamt. Tillbaka i Arequipa lamnade vi vara saker pa hotellrummet och vilade. Tim madde inte helt prima och vi tog det lugnt resten av kvallen. Nasta morgon gick vi upp ratt tidigt igen for att ta bussen till Puno. Vi hade kopt de lite "lyxigare" biljetterna med platser pa det undre planet i bussen. Turen var mycket bekvam och det var haftigt att folja forandringen i landskapet allteftersom vi kom hogre och hogre upp. Overallt kunde man se lamadjur och annat boskap, sma kluster av halvfardiga hus, sma floder, dramatiska berg och en hel del herrelosa hundar. Till och med ute langs vagen dar det inte fanna hus eller byar pa lang vag traskade de stackarna langs vagen, raggiga och luggslitna. Pa vag till Puno passerade vi en annan stad Juliaca. Det hade regnat en hel del och vagarna i staden var overfyllda av brunt regnvatten som samlats i kratrar i vagen. Staden kandes brun och gra over huvud taget och det var skont att komma igenom den for att slutligen komma fram till Puno dar vi blev upphamtade. Det var vardinnan pa hotellet i Arequipa som hade arrangerat detta plus hotellrum i Puno. Det skulle vara festival i staden sa hotell och hostels var ratt fullbokade och vi var tacksamma for denna hjalpsamma kvinnas omsorg for oss fattiga svenska studenter.
torsdag 12 februari 2009
Arequipa
Sen sist har vi fardats fran Nasca till Arequipa och efter det till Puno men first things first. Resan till Arequipa var allt annat an bekvam. Vi akte fran Nasca vid tio pa kvallen och det var minst sagt en skumpig aktur. Bussen sicksackade sig uppfor bergen, vagen var inte direkt jamn och det var skumpande hit och svangande dit. Vi sov inte mycket och nar vi var framme vid atta pa morgonen var vi ratt sa omskakade. Vi fixade snabbt en taxi som tog oss till det hostel som Tims mamma hade kollat upp till oss. Det var oroligt skont att fa ga och lagga sig och vila lite efter den turen. Men det var inte bara bristen pa somn som gjorde att vi behovde vila. Arequipa ligger pa ca 2400 m hojd sa man far ta det lugnt for att aklimatisera sig till hojden. Efter nagra timmars sovande och vilande pa rummet tog vi en svang ut for att mota upp Tims mamma och slaktingar som hade kommit till Arequpa nagra dagar tidigare. Vart hostel lag nara Plaza de Armas och katedralen, valdigt praktiskt. Arequipa brukar kallas la ciudad blanca (den vita staden) eftersom manga hus ar byggda av vit sten fran vulkanerna som ligger runt omkring. Under dagar da vadret ar klart kan man se vulkanen Misti torna upp sig bakom katedralen vid stora torget. Vi fick tyvarr inte uppleva detta da det var ratt molningt under tiden vi var dar. Pa vanster sida om staden ligger den stora vulkanden Chachani och pa vanstra Pichu Pichu som ar den lagsta av de tre. Arequipa ar Perus nast storsta stad och har ungefar 760000 invanare. Jag forstod inte riktigt hur stor staden var forran vi tog en tur med en turistbuss runt i staden och kom upp lite pa hojden dar man kunde se hur husen klattrade uppfor bergsidorna ett myller av vackra och risiga byggnader. Manga lever som pa sa manga andra stallen i Peru i fattigdom och bor i hus som knappt kan kallas for hus. I "the projects" i utkanten av staden haller man pa att dra el, det beraknas vara fardigt om nagra ar.. Fler och fler flyttar int till staderna fran landsbygden bla pa grund av de okande problemen med terrorism.
Fortsattingen foljer, nu ska jag ut och festivala med Punos finest!
Fortsattingen foljer, nu ska jag ut och festivala med Punos finest!
lördag 7 februari 2009
Lima - Paracas - Nasca
Nu har resan kickat igang pa allvar! Lite mindre an en vecka har gatt sedan mor och far vinkade av mig pa Arlanda. Flygresan till Lima gick via Amsterdam och Atlanta och tog ett dygn ungefar. Jag var ratt utsliten nar jag kom fram till flygplatsen i Lima. Forst sag jag inte Tim nanstans och tankte att nu borjar mardrommen.. Jag kommer inte hitta honom, ta en taxi in till stan och villa bort mig helt. Men sa var han dar helt plotsligt. Lattnad. Tims mamma och hennes kusin Cesar var aven dar och vi akte direkt till Cesar oh hans familj. Deras hus lag inte langt fran flygplatsen. Helt slut kune jag antligen ga och lagga mig och sova i en sang. Sov halva nasta dag och det tog ett tag att stalla om sig till "peruansk tid" som ar sex timmar efter svensk tid.
De narmaste dagarna gick och akte vi runt i Lima med Tims mamma och slaktingar som guider. Jag fick mina forsta smakprov pa paeruansk mat och dryck, valdigt gott! Lima ar verkligen en gigantisk stad med 9 miljoner invanare. Manga lever otroligt fattigt och det finns stora klasskillnader.
I torsdags morse tog Tim och jag en buss soderut till Paracas, en liten by som ligger vid kusten. Vi tog in pa ett litet hostel som lag precis vid vattnet. Efter att ha slangt in grejerna pa rummet traskade vi in mot vad vi trodde var byns centrum. Det fanns dock inte mycket till centrum utan det var bara en liten boulevard med nagra restauranger och en badstrand. Inte mycket att de men utsikten var vacker. Det ar verkligen ett markligt landskap langs kusten. Helst torrt med lite berg men mest grus och sand som sedan moter det turkosbla havet. All vaxtlighet verkade vara konstbevattnad. De flesta som kommer till Paracas ar turister som, liksom vi, planerar att besoka Islas Ballestas som ligger utanfor kusten. De har ibland kallats "fattigmansgalapagos". Det fanns ocksa en del battre bemedlade limabor som hade villor langs vattnet dit dom kom under sommrarna (nu alltsa). Pa kvallen kakade vi middag och drack peruansk ol pa en restaurang som lag vid boulevarden och kollade pa solnedgangen. Det ar verkligen otroligt vackert dar.
Nasta morgon fick vi ga upp tidigt eftersom vi skulle aka med bat ut till Islas Ballestas. Det var helt vindstilla och solen borjade kannas av nar vi drog pa oss flytvastarna och halade fram kamerorna med de andra turisterna redo att fotografera och filma minsta fagel! Det var harligt att komma ut pa havet och val dar fick vi se bade vralande sjolejon, pingviner, pelokaner och ett gang andra faglar. Filmade och fotade som bara den. Det var val spenderade 35 Nueve Soles! Val tillbaka pa land tog vi en buss till Nasca som ligger nagra timmar innat landet. Upp genom bergen och ner i en dal akte vi. Nastan helt torrt var det forutom nagon liten flod nagonstans. Vi akte forbi sma byar som i princip endast bestod av skjul, eller hus byggda av tegel men ibland bara av nagon sorts vass. Pa nagra stallen fanns restauranger, rastplatser for lastbilschaffisar.
Val framme i Nasca fick vi snart tag pa ett rum och aven flygtur over Nasca linjerna till nasta dag. Vi gick och at och pa kvallen strosade vi ner till Hotel Nasca dar det holls forelasning om linjerna i ett pyttelitet planetarium. Det gav kanske inte mycket mer klarhet men var intressant. Nascalinjerna ar figurer, geoglyfer i landskapet, i oknen och bergen vid Nasca. Man tror att de gjordes under en period mellan 400 fore och 200 efter var tiderakning av nascafolket. Vissa forskare har menat att figurerna har med astronomi att gora, andra ser dem som dyrkan av gudar och kopplar ihop dem med vatten, en bedjan om vatten till den torra oknen.
Vid halv atta imorse (lordag) begav vi oss ivag till flygfaltet dar det pyttelilla flygplanet vi skulle aka med vantade. Det fanns en mangs olika bolag som ordnade flygturer och vi var inte dom enda som skulle kolla in linjerna fran ovan. Bade busslaster med av turistguider vallade horder med japaner och amerikaner och mer vilsna sjalar som jag och Tim vantade pa var tur. Efter lite vantan blev vi lotsade till vart plan som verkligen var litet.. Med piloten var vi fyra stycken. Efter att ha fatt instruktioner om hur vi skulle bete oss och vilken rutt vi skulle ta och efter att ha fatt klartecken rullade det lilla planet ut pa banan. Vi rullade pa, piloten med ena armen utanfor fonstret och med mobiltelefonen i hogsta hugg, lite ledigt sadar. han stangde inte fonstret forran precis innan vi skulle rulla in pa startstrackan. Ham verkade ha fatt nagon slags ok-signal da fran nan pa andra sidan Nokian. Vi accelererade och plotslig var vi uppe i luften. Varken jag eller Tim hade flugit i ett sant litet plan nan gang innan och vi blev lite nervosa precis innan. Men det var helt otroligt haftigt. Inte bara att se formationerna, apan, kolibrin, astronauten och alla de andra utan aven landskapet, bergen och sa. Fantastiskt roligt, nervpirrande. Efter ca 30-40 min i luften och efter att ha forsokt fota och filma alla figurer (fa se hur bra det har blivit..) var vi tillbala pa marken och blev skjutade tillbaka in till Nasca.
Resten av dagen har vi hangt uppe pa terassen pa taket till hotellet dar vi har tagit det lugnt, last och haft det nice. Vi har ocksa skaffat en ny kompis, Elmer Alan som jobbar som stadare pa hotellet. En riktig charmor! Vi vantar pa att ta bussen upp i bergen, till Arequipa. Bussen gar kl 22.00 och vi ska vara framme kl 06.30. Det kommer bli en laaang natt men forhoppningsvis far vi lite somn pa vagen. Val dar ska vi mota upp Lill (Tims mamma) och hennes kusiner som ar dar. Ska bli roligt att traffa dom igen. Vi kommer antagligen att stanna i Arequipa i 4-5 dagar och vanja oss vid hojden.
Jag rapporterar igen nar vi har tid och tillgang till internet. Till dess sager jag som Marit Bergman (och vem det nu var hon gjorde den dar laten med)
Adios amigos, see you another day!
De narmaste dagarna gick och akte vi runt i Lima med Tims mamma och slaktingar som guider. Jag fick mina forsta smakprov pa paeruansk mat och dryck, valdigt gott! Lima ar verkligen en gigantisk stad med 9 miljoner invanare. Manga lever otroligt fattigt och det finns stora klasskillnader.
I torsdags morse tog Tim och jag en buss soderut till Paracas, en liten by som ligger vid kusten. Vi tog in pa ett litet hostel som lag precis vid vattnet. Efter att ha slangt in grejerna pa rummet traskade vi in mot vad vi trodde var byns centrum. Det fanns dock inte mycket till centrum utan det var bara en liten boulevard med nagra restauranger och en badstrand. Inte mycket att de men utsikten var vacker. Det ar verkligen ett markligt landskap langs kusten. Helst torrt med lite berg men mest grus och sand som sedan moter det turkosbla havet. All vaxtlighet verkade vara konstbevattnad. De flesta som kommer till Paracas ar turister som, liksom vi, planerar att besoka Islas Ballestas som ligger utanfor kusten. De har ibland kallats "fattigmansgalapagos". Det fanns ocksa en del battre bemedlade limabor som hade villor langs vattnet dit dom kom under sommrarna (nu alltsa). Pa kvallen kakade vi middag och drack peruansk ol pa en restaurang som lag vid boulevarden och kollade pa solnedgangen. Det ar verkligen otroligt vackert dar.
Nasta morgon fick vi ga upp tidigt eftersom vi skulle aka med bat ut till Islas Ballestas. Det var helt vindstilla och solen borjade kannas av nar vi drog pa oss flytvastarna och halade fram kamerorna med de andra turisterna redo att fotografera och filma minsta fagel! Det var harligt att komma ut pa havet och val dar fick vi se bade vralande sjolejon, pingviner, pelokaner och ett gang andra faglar. Filmade och fotade som bara den. Det var val spenderade 35 Nueve Soles! Val tillbaka pa land tog vi en buss till Nasca som ligger nagra timmar innat landet. Upp genom bergen och ner i en dal akte vi. Nastan helt torrt var det forutom nagon liten flod nagonstans. Vi akte forbi sma byar som i princip endast bestod av skjul, eller hus byggda av tegel men ibland bara av nagon sorts vass. Pa nagra stallen fanns restauranger, rastplatser for lastbilschaffisar.
Val framme i Nasca fick vi snart tag pa ett rum och aven flygtur over Nasca linjerna till nasta dag. Vi gick och at och pa kvallen strosade vi ner till Hotel Nasca dar det holls forelasning om linjerna i ett pyttelitet planetarium. Det gav kanske inte mycket mer klarhet men var intressant. Nascalinjerna ar figurer, geoglyfer i landskapet, i oknen och bergen vid Nasca. Man tror att de gjordes under en period mellan 400 fore och 200 efter var tiderakning av nascafolket. Vissa forskare har menat att figurerna har med astronomi att gora, andra ser dem som dyrkan av gudar och kopplar ihop dem med vatten, en bedjan om vatten till den torra oknen.
Vid halv atta imorse (lordag) begav vi oss ivag till flygfaltet dar det pyttelilla flygplanet vi skulle aka med vantade. Det fanns en mangs olika bolag som ordnade flygturer och vi var inte dom enda som skulle kolla in linjerna fran ovan. Bade busslaster med av turistguider vallade horder med japaner och amerikaner och mer vilsna sjalar som jag och Tim vantade pa var tur. Efter lite vantan blev vi lotsade till vart plan som verkligen var litet.. Med piloten var vi fyra stycken. Efter att ha fatt instruktioner om hur vi skulle bete oss och vilken rutt vi skulle ta och efter att ha fatt klartecken rullade det lilla planet ut pa banan. Vi rullade pa, piloten med ena armen utanfor fonstret och med mobiltelefonen i hogsta hugg, lite ledigt sadar. han stangde inte fonstret forran precis innan vi skulle rulla in pa startstrackan. Ham verkade ha fatt nagon slags ok-signal da fran nan pa andra sidan Nokian. Vi accelererade och plotslig var vi uppe i luften. Varken jag eller Tim hade flugit i ett sant litet plan nan gang innan och vi blev lite nervosa precis innan. Men det var helt otroligt haftigt. Inte bara att se formationerna, apan, kolibrin, astronauten och alla de andra utan aven landskapet, bergen och sa. Fantastiskt roligt, nervpirrande. Efter ca 30-40 min i luften och efter att ha forsokt fota och filma alla figurer (fa se hur bra det har blivit..) var vi tillbala pa marken och blev skjutade tillbaka in till Nasca.
Resten av dagen har vi hangt uppe pa terassen pa taket till hotellet dar vi har tagit det lugnt, last och haft det nice. Vi har ocksa skaffat en ny kompis, Elmer Alan som jobbar som stadare pa hotellet. En riktig charmor! Vi vantar pa att ta bussen upp i bergen, till Arequipa. Bussen gar kl 22.00 och vi ska vara framme kl 06.30. Det kommer bli en laaang natt men forhoppningsvis far vi lite somn pa vagen. Val dar ska vi mota upp Lill (Tims mamma) och hennes kusiner som ar dar. Ska bli roligt att traffa dom igen. Vi kommer antagligen att stanna i Arequipa i 4-5 dagar och vanja oss vid hojden.
Jag rapporterar igen nar vi har tid och tillgang till internet. Till dess sager jag som Marit Bergman (och vem det nu var hon gjorde den dar laten med)
Adios amigos, see you another day!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)