Arequipa - Chivay - Canyon de Colca - Arequipa

Var andra dag i Arequipa agnade vi at att kolla priser for resa till Canyon de Colca samt att ta en tur med turistbuss runt i staden. Vardinnan pa vart hotell var hjalpsam och mycket bestamd, hon ville att vi skulle kopa resa av en agentur som hon hade koll pa. Tim och jag hade redan varit ute pa stan och pratat med researangorer pa ett antal byraer och fatt ett erbjudande om en tva dagars resa for ca 100 nuevos soles. Hotellvardinnan ringde upp en kontakt och fixade sa att vi skulle fa betala samma pris fast pa den agenturen hon ville. Vi gick dit och tyckte att deras erbjudande lat bra. Sagt och gjort , resan var kopt! Pa kvallen tog vi en taxi till kopcentrumet Saga Favella for att kolla pa bio. Det blev Yes man (eller Si Señor som den heter pa spanska) med Jim Carrey. Vi hade tankt att ta ett glas efterat nar vi kom tillbaka till stan men eftersom det var ratt sent och vi skulle ga upp tidigt nasta dag sa agnade vi resten av kvallen at att kolla pa tv pa hotellet.

Morgonen darpa var det till att ga upp tidigt, packa ihop vara saker och ata frukost. Frukosten serverades pa hotellets tak och vi hade en fin utsikt over Misti som gick att se eftersom vadret var sa bra. Vi hastade i oss frukosten och gick ner for att vanta pa bussen som skulle komma och hamta upp oss. Vi satt ett bra tag i den stekande solen innan en av killarna fran hotellet kom ner och sa till oss att ga upp och vanta istallet. Vi satt val en 20 minuter till innan guiden kom och ringde pa och forde oss till bussen. Tim och jag satte oss langt bak i bussen och jag roade mig med att forsoka lista ut varifran vara medpassagerare kom ifran. Vi akte ut fran staden och var guide berattde om Arequipa, om vulkanerna mm mm. Sedan, nar alla hade plivit upplockade fran sina hotell ville hon att vi skulle presentera oss, beratta vad vi hatte, varufran vi kom och hur lange vi hade rest. Det visade sig vara en ratt blandad kompott manniskor. Nagra chilenare, en familj fran Kalifornien med rotter i Peru, ett gang britter, en polack, en kanadensisk tjej, en kille fran Nya Zeeland, tva hollandare, ett aldre par fran Sverige och sa Timpa och jag. Det var forsta gangen vi kom i kontakt med andra backpackers, de vi hade traffat ditintills var mest aldre manniskor som akte pa paketresor. Vi kande oss minst sagt som nyborjare nar de andra berattade hur lange de hade varit ute pa resande fot, vilka lander de hade besokt och hur langt de hade kvar pa sina resor. Ett brittiskt par i 30ars aldern hade resa fran Mellanamerika och nerat ocha hade resi i fam manader med tva manader kvar, den polske killen hade rest i tre manader och visste inte nar han skulle bege sig tillbaka till Europa osv osv.

Vi stannade flera ganger pa vagen upp i bergen bade for att fota lamor, alpacor, bergo och natur och for att ta en paus och dricka lite mate de coca (nagon slags te som bestar av varmt vatten och kokablad, helt legalt) som ska hjalpa mot hojdsjuka. Jag fick ratt ont i huvudet av hojden men det gick att bota med nagra huvudvarkstabletter och lite mat. Pa raststallet fanns aven mojlighet (som pa sa manga stallen har) att kopa handslojd av lokala kvinnor som salde sjapar, trojor, sockor mm i sma stand. Jag kopte en sjal stickad av alpacaull tnakte att den kunde komma val till pass eftersom det bara blev kallare och kallare. Solen ar valdigt stark eftersom man ar pa sa hog hojd men nar den gar i moln och pa kvallen blir det riktigt ruggit. Under ett av vara stopp da vi skulle ga ut och kolla pa lamorna, faren och alpacorna stotte vi pa en kvinna som holli en ca tva dagar gamal lamaunge. Alla blev i eld och lagor och ville fota, klappa och beundra denlalla krabaten. Aven jag fick halla i den. Den var otroligt sot. Den hade vit alldeles mjuk pals. Den hade svart att halla huppe sin langa hals och var inte tillrackligt stark annu. Nar jag skulle lamna over denna underbara varelse till den nya zelandske killen hande det som inte fick handa. Jag holl inte i laman tillrackligt och han fick inget bra grepp om den, den lille krumbuktde, tog ett skutt och hamnade pladask pa asfalten. Ett sus gick genom horden av bussresenarer. Jag tankte nu har vi dodat den! men det var ingen fara, den verkade helt oskadd och de andra fick chans att fotas med och halla i djuret. Jag skamdes som en hund hela vagen till Chivay..

Vi kom ner i en dal dar den lilla byn Chivay lag. Dar stanande vi far att ata lunch. Vi leddes som en farskock in pa en resteurang som serverade en buffe av diverse lokala delikatesser (bla alpacakott). Det fanns en hel del gronsaker, bade kokta och okokta och jag trotsade min radsla for magsjuka och satte i mig en hel massa (jag blev aldrig sjuk). Under lunchen fick vi chans att prata lite mer med de andra och hara om deras resor. Britterna uppfyllde alla mina fordommar... De var hogljudda och jobbiga och skrot mest om hur mycket de hade supit nar de varit i Cusco. Men det fanns manga trevliga i sallskapet ocksa saklart. Nar det var dags att betala sa upptackte vi alla att det var en ratt dyr lunch och alla forbannade sig sjalva for att inte ha letat upp nagot stalle sjalva som hade varit billigare. Vi blev skjutsade till hotellet dar vi lamnade av vara saker sedan gick farden till Chivays varma kallor dar vi skulle bada. Vadret var vid det har laget kallt och regnigt. Huttrande bytte jag om till badklader och gick i det rykande heta badet. Tim blev lite besviken pa kallornas utformning. Han hade forvantat sig mer hal i marken, varma kallor a la Island men denna kalla var mer som en pool. Vattnet innehaller mineraler som ska vara valgorande. Det kandes faktiskt riktigt skont, men det kanske mer var for att det var sa varmt och harligt. Sarskilt eftersom en viss el av poolen var under bar himmel och man kunde kanna regnet och det varma vatttnet pa samma gang. Nar jag gick upp i den kyliga luften for att duscha och byta om svartnade det dor ogonen och jag var tvungen att halla i mig i en bank for att inte tappa balansen helt. Kan vara farligt med temperaturskillnader! Efter en varm dusch kandes allt battre. Nar alla var klara skulle vi ta bussen tillbaka till hotellet. En bit pa vagen upptackte vi att tva personer saknades. Bussen backade tillbaka genom vattenpolar och lera far att mota upp de tva stackarna som var lamnade. Guiden skamdes en hel del over misstaget. Nar vi var tillbaka i byn gick jag och Tim ut far att hitta en restaurang att ata middag pa. I en grand vid torget hittade vi en liten restaurang som sag trevlig ut. Val darinne fann vi en stor familj som satt och at middag vid ett langbord. Det var bara vi oach dom och de sag farvanade och roade ut av varan ankomst. Den enda stackars servitrisen hade fullt upp med att fa ut varmratter till det stora sallskapet och vi kom lite i nadra hand. Maten var billig och helt okej. Nar vi fick den var vi tvugna att slanga i oss den illa kvickt for att hinna tillbaka till hotellet i tid for att folja med pa musik och dansshow. Det var mycket roligt att delta i. I princip vartenda turistsallskap var dar pa restaurangen for att njuta av showen. Manga at sin middag dar ocksa. Efter att servitriserna och servitorerna hade kryssat omkring bland borden som stod tatt tatt satte musiken igang. Traditionell peruansk musik med panflojter, trummor och gitarrer. Det kandes otroligt truristigt inte minst nar de tva dansarna dok upp, ikladda traditionella kalder och hattar och framforde traditionell peruansk dans. Mycket underhallande. Vid niotiden gav vi upp det hela och gick den leraig vagen tillbaka till hotellet. Det var otoligt kallt i rummet och rattt svart att somna men vi lyckades till slut efter att ha kollat pa nagra avsnitt futurama pa Timpas iPod.

Nasta morgon var vi tvugna att ga upp vid femtiden. Alla var lagom somndruckna vid frukosten. Sarskilt det gang som hade baslutat sig for att hoppa over middagen och showen for att bege sig till Chivays irlandska pub (beviset for att irlandska pubar finns overallt!). Anledningen till var tidiga avresa fran Chivay var att vadret at bast och sikten mest klar pa morgonen och formiddagen. Vi stannade i en lite by och pa nagra utsiktsplatser pa vagen till Cruz del Condor. Landskapet var helt fantastiskt. Bergigt men gront, floden rio del Colca som flot langs nere i dalen. Overallt traskade asnor, kor, far och annat boskap runt. Upp langs bergvaggarna klattrade terasserm som befolkningen odlar olika grodor bla quinoa pa, vissa hade funnits dar i arhundranden. Guiden berattade om folket som hade bott i dalen, om de som hade bott langre upp i bergen om inkfolket och om spanjorernas ankomst. Mycket intressant. Vi fick tillfalle att ga en bit upp till Cruz del Condor. Vadret var harligt och utsikten extremt haftig. Det kandes overkligt att traska omkring dar. Vi fotade en hel del och jag angrar varkligen att jag inte hade en battre kamera an min lilla digitalkamera. ALla bilder blir sa platta och gar inte verkligheten nagon rattvisa. Val frmme vid utsiktsplatsen dar man ska kunna fa syn pa kondorerna var det smockfullt med turister. Vi satt och tittade ut over bergen och det dramatiska stupet nar plotsligt nagon hojtade "condor, condor!". Alla halade fram kikare och kameror och visst dar var den, en kondor seglade grasiost runt runt runt i dalen. Vi fick manga chanser att ta foton av den maktiga fageln som verkade helt oberord av varan narvaro. Jag spanade med kikaren (tack pappa!) och kondoren var verkligt haftig att skada. Efter att ha tagit ca 10 000 foton och nagra filmer var vi tvugna att bege oss tillbaka till bussen. Vi stannade nagra ganger till innan vi var tillbaka i Chivay dar vi skulle ata lunch.

Vi slog folje med den polske killen till byns marknad dar man inte bara kunde kopa frukt, gronsaker, ra fisk och kott utan aven ata lunch vid sma kok uppstallda av kvinnor. Vid koken fanns skrangliga bord och stolar. Vi beslutade oss for att ata pa ett stalle dar huvudratten var fisk. Jag hoppade over foratten, soppa som bestod av buljong,vatten gronsaker och en stor bit lammkott. Fisken var god och prisvard minst sagt. En maltid kostade 5 nuevos soles som ar ungefar 13 svenska kronor. Efterat tog jag en farskpressad papayajuice vid ett annat stand. Det ar verkligen harligt att ata frukt har. Det finns massa for mig okanda sorter och de som aven gar att hitta hemma smakar tusen ganger battre har. Polacken var sugen pa efteratt och vi gick till ett cafe vid torget som hade jattegod tarta. Vi hade lite brattom till bussen och nar vi var en bit fran cafet kom vi pa att vi inte hade batalat for oss. Tjejen inne pa cafet verkade mycket obesvarad av detta faktum nar hon kom hasande fran baren hor att ta emot vara ursakter och pengar.

Bussturen tillbaka kandes lang och vadret var daligt aterigen. Vi forsokte sova lite men det var inte sarskilt bekvamt. Tillbaka i Arequipa lamnade vi vara saker pa hotellrummet och vilade. Tim madde inte helt prima och vi tog det lugnt resten av kvallen. Nasta morgon gick vi upp ratt tidigt igen for att ta bussen till Puno. Vi hade kopt de lite "lyxigare" biljetterna med platser pa det undre planet i bussen. Turen var mycket bekvam och det var haftigt att folja forandringen i landskapet allteftersom vi kom hogre och hogre upp. Overallt kunde man se lamadjur och annat boskap, sma kluster av halvfardiga hus, sma floder, dramatiska berg och en hel del herrelosa hundar. Till och med ute langs vagen dar det inte fanna hus eller byar pa lang vag traskade de stackarna langs vagen, raggiga och luggslitna. Pa vag till Puno passerade vi en annan stad Juliaca. Det hade regnat en hel del och vagarna i staden var overfyllda av brunt regnvatten som samlats i kratrar i vagen. Staden kandes brun och gra over huvud taget och det var skont att komma igenom den for att slutligen komma fram till Puno dar vi blev upphamtade. Det var vardinnan pa hotellet i Arequipa som hade arrangerat detta plus hotellrum i Puno. Det skulle vara festival i staden sa hotell och hostels var ratt fullbokade och vi var tacksamma for denna hjalpsamma kvinnas omsorg for oss fattiga svenska studenter.